Jamen, ska det va så jävla svårt?

Tänkte bara skriva av mig lite. Here we go:

Idag har jag gråtit väldigt mycket. Får mina depp-dagar ibland, men idag va bara hemsk. Har haft en dålig dag hela dagen verkligen, och så har jag grinat flera gånger nu när jag vart hemma.

Det blev värre när jag kom ner i duschen (skulle egentligen inte göra det idag, m vädret fuckade upp mitt hår så pass mycket så) så satt jag mig åter igen och grät. Denna gång på grund av bristningarna. Tror de har blivit fler. Jag hatar dom seriöst. Jag försöker visa mig stark inför andra för att få dom bättre, men mitt egna självförtroende tar bara mer och mer stryk på grund av mig själv.

Imorgon får jag in 200 kr på kontot, och det är en massa saker jag skulle behöva köpa. Främst smink då (jag har slut på allt snart, har fått gräva fram en massa smulor och blandat på pudret bara till exempel), men så måste jag ha det där skyddande "balsamet" till håret. Mitt hår mår inte så bra utan det. Och ja, medtanke på mig kroppsuppfattning från min mage numera så ska jag försöka få tag i sån där kräm som drar ihop bristningar. Så trött på att börja gråta varje gång jag ser min mage. Men det kan jag inte, jag måste spara nu, verkligen. Och betala tillbaka skulder. Har skulder på nära 1000 kr nu. Men jag har sålt för över 300 kr på Tradera nu iallafall, bra det. Det ska jag använda till att betala nya telefonen med (vilket påminner mig, måste in med den imorn och fråga om den där jävla jordgloben! Har jag varit ute på internet nu i flera dagar och måste betala det, då blir jag förbannad, för det går inte att få bort den!).

Jag och Jessica har pratat om det där med utseendet ett par gånger. Överraskande nog upptäckte jag att hon delar min uppfattning om att våra kompisar får oss att känna oss som gråa möss. Trodde jag inte om henne, Jessica har verkligen skaffat sig en skit snygg stil numera, hon ser bara så snygg ut! Men jao, tydligen så känner hon sig som mig, tråkig. Känns som att man blir osynlig bland sina kompisar numera, och till råga på allt så börjar jag känna mig osäker igen i stort sällskap Är det bara jag, eller pratar alla om TV-spel så fort vi träffar stora mängder folk? Känner mig som en idiot när alla börjar om ditten och datten, kontroller och zelda och va va va? Känner mig bara ännu mer grå då. Suck. Jag måste göra nåt nu, vad som helst! Splitta tungan, få anorexi, förlora oskulden (för det verkar ju va ett såååånt problem för alla att jag är det!), flytta, skaffa barn, operera mig, skaffa hund. Vad som helst.

Känner verkligen att rastlösheten, känslan om hopplöshet, osäkerhet och rädsla kommer tillbaka. Och det är alltid så jobbigt när det blir så, trodde verkligen jag hade kommit över det stadiet nu. Men tydligen inte. Jag har bara kvävt det med att oroa mig för andra Eller just det, jag var ju elak..

Påminner mig om att jag måste ta bort alla hästar från mitt rum, så att Lina vågar komma hit igen. Och koka det där förbannade kaffet.