Ni vet såna där dagar..

..när man är ledig.
I onsdags va jag nere hos Lina, där jag och Sanne hjälpte henne att ta ur dreadsen. Sen gjorde vi lite allt möjligt, Lina höll på och dö utav synen av sitt nya, dreadfria hår och av pms. Sen efter att vi pratat, fixat håret, ätit lite mat så stack Lina och Sanne in till Karlstad och jag plockade upp Malin från bussen och drog hem. Sen så gick jag hem, degade lite (alltås somnade jag) sen gick jag och Malin till Ica och handlade mörk choklad, mandel och massa frukt. Sen stack vi hem till henne och gjorde fruktsallad och tittade på film. Mys på hög nivå!

..när saker och ting blir fel.
Igår va inte en bra dag. Men jag kommer inte ihåg vad jag gjorde på förmiddan. Sov väl förmodligen. Fast jag måste ha gått upp innan runt klockan 12 för Alex äter då tror jag. Och det va då första bråket började. Vi äter bara hamburgare i det här huset, det känns som att vi äter det tusen gången i varje minut! Nej, men jag sa till far att det skulle va bra om Alex fick äta något annat än bara dessa jävla hamburgare. Till svar fick jag att "det är ju så bra att köpa kött". Alltså fick Alex bara äta hamburgare igår, hela dan. Skulle inte bli förvånad om han fick det till frukost också. Iallafall, jag sa till far att det är även bra med variationen i kosten och det fick jag inget svar på. Seriöst, ungen har svår diabetes och far blev vansinning förut om mor gav Alex mat utan några grönsaker till, och nu gör han samma sak (om inte "värre").
Jaja, orkar inte pratat om det nåt mer nu. Sen så hamnade jag och far i ett ordentligt bråk som slutade med något jag inte ska prata om. Sen tog jag min mat och åkte till mor för att laga den. Slutade med att jag nästan satte eld på stekpannan. Jag fick äta bränt, klibbigt ris och brända schnitzlar då. Det va inge gott.
Sen skulle jag ta min cykel och åka ut och cykla en lång tur vilket jag inte fått gjort på år och dag. Då går cykelnykeln av. Inne i låset. Just då kändes allt.. bajs. Jag kommer inte ihåg när jag kom hem, vad jag gjorde, när jag la mig. Men tyst var det.

..när man inte vet varken ut eller in
Idag va vi på Molkoms marknad. Det va jobbigt, för Alex vägrade att följa med så blev bara jag och far som fick åka.
Det är fortfarande tyst också. Det är så förbannat jävla tyst, så jag håller på och blir vansinning! Vi har inte knappt pratat med varann på 3 dagar (ihopräknat har vi väl sagt knappt 50 ord till varann, tillsammans) och när vi väl har gjort det så har vi aldrig tittat på varandra. Va är det som hänt?
Eller jag vet vad som har hänt, iallafall från min sida. Men det pratar vi som sagt inte om.

Men det va aldrig meningen att det skulle bli så här.

Alex åkte till mor förut för att sova där. Vet inte varför egentligen.. Kanske han inte orkade va kvar här, kanske han också kände hur spänt det är. Eller så har mor bara börjat ringa till honom och gråta. Hon brukar göra det till mig ibland, ringa och gråta. Och fråga varför jag aldrig är där.
Jag vet aldrig vad jag ska svara då egentligen. Det enda svar jag kan ge henne vet jag att hon aldrig skulle förstå. Och den andledningen är något jag själv försöker att förneka har hänt, och det året, nej men, det glömmer vi. 2007. Det va inget bra år för mig. Och att va i den lägenheten, att se mor sitta i samma ställning, på samma plats, se samma program, det liksom.. Nej, jag orkar inte det. Värsta är väl att väggarna är så tunna, så man hör när någon gråter på andra sidan. Så jag har hört henne sitta där inne i sin säng och gråta.

Nu har jag skrivit på det här inlägget i 3 dagar. Skrivit, ändrat, raderat, lagt till, slitit mitt hår. Och allt som allt antar jag att man kan säga det jag funderat på i flera dagarna nu. Man ska va försiktigt med vem man skriver hjärtan till.


Jag önskar jag bara kunde gå härifrån.